I am a prototype, never meant for mass production...

tisdag, oktober 16, 2007

Born as Ghosts

Satt på världens kanske tråkigaste föreläsning, med en läspande gotlänning som pratade så grötigt att inte ens jag förstod... Det här är nog inte min grej.

Har Anders valt rätt? Han borde nog byta program på sin skola, men till vad? Han är intresserad av datorer, men inte spelutveckling. Han vill bara spela, han skiter i hur spelet är gjort.

Han skulle nog gilla att vara lärare, men han gillar ju inte barn. Jo han gillar barn, men inte... Äh... Vet inte vad jag vill komma till. Bara tanken på en hel klass med bråkiga ungar lockar inte.

Musik? Musik är otroligt kul, men jag vill lyssna, inte skapa. Jag har ingen stor musik idé.

Fotograf då? Det gillar han ju väldigt mycket. Men det finns ingen utbildning på Gotland. Han vill ju för allt i världen inte lämna det underbara han har här.
Det han har här på sin ö är ju det bästa som någonsin hänt honom...

Varför ska livet vara krångligt? Det är det ju ingen mening med? Eller? Om man bara visste vad man ville göra och brinna för. Jag vill veta vad jag vill göra av mitt liv!!

Jag vill leva om mitt liv coh göra saker tidigare. En sak jag velat göra är att vara riktigt bra på skateboard och resa runt i olika städer i världen, bara åka och vara. Men nu är det för sent... För sent för allt känns det som.

Man kanske bara ska tågluffa runt några år och leva på ingenting. Bli en skäggig eremit som går runt och tittar på folk och deras kultur. Sova på gatan, eller ett höloft i Frankrike, eller ett övergivet hus i Spanien. Lära sig livet! Få en uppenbarelse?

Tänk om man vore ett djur. Dom har det säkert inte lätt heller, men dom verkar veta vad dom vill. Bara styras av instinkt. Äta eller ätas, starkast överlever. Dom vet nog inte vad döden är heller. Känner djur oro och ångest? Blåval är nog ett bra djur att vara. Driva runt, äta räkor, sjunga lite, driva runt, para sig, titta på saker i havet, äta en räka till... Blåvalar har det bra (tror jag).

Jag känner mig onyttig helt enkelt, varför är jag här? Jag har aldrig gjort nåt bra känns det som.

Hjärnan går på högvarv, vad tusan ska Anders ta sig till? Fortsätta på FMA? Vad blir man då?
Följa sin dröm? Han har ingen dröm att följa...

Det är FAN inte lätt att vara människa...

1 kommentarer:

Klockan 19:50 , Anonymous Anonym sa...

Du halkar nog snart på ditt bananskal som alla andra.

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida