Anders Friberg presenteras i samarbete med: Tågräls.

Nu när Lena har varit borta så tänker jag väldigt mycket. I kväll har det varit åldersnojja... Jag är snart 25!! Vad har jag uppnått på mina år? Det här är läskiga tankar... Jag har enligt 50-års regeln levt 1/4 av mitt liv... Hur mycket ska man ha gjort fram till 25.

Jag har flyttat hemifrån (Knappt, för jag bor ju fortfarande på samma ö, det räknas inte riktigt som att flytta hemifrån eftersom det är ca 20 minuter med bil hem till mina föräldrar)

vad mer...

Fan, jag gick runt och tänkte ut allt jag skulle skriva medan jag borstade tänderna, men nu när det ska skrivas är allt bortblåst...
Åh, nu fick jag huvudvärk också, som säkert är åldersrelaterad.

Har man 25-årskris? För jag har nog en...

Ska man börja satsa på en karriär i nåt yrke? Det hade varit kul att kunna säga att man är bäst på nåt och tjäna massor med pengar! Eller vill jag ha ett liv som är lite svårare men fyllt av upplevelser och nya platser där jag kan berätta och visa allt häftigt jag sett och gjort? Att kombinera de båda går säkert, men det känns samtidigt som att då får man bara lite av de båda, en lagom svenssonväg... Jag tror inte jag vill välja svenssonvägen i mitten. Vi svenskar är rätt tråkiga... Ständigt detta lagom.

Haha, jag började nog bli för gammal redan när jag var 11-12 nånting, det var då alla mina sjukdomar ploppade upp; 11-12 Reumatism, 13-14 psoriasis, 17-18 nån form av MS... sen är det dimmigt, ehm, tja, mellan 20-24 Tsetses(?) syndrom, samt ett knasigt vänsteröga som jag ser sjukt dåligt med.

Undrar vad karma vill ha sagt med allt det? Jag har ju tur i kärlek i alla fall, och ganska mycket tur i spel (köper jag en tia-lott så brukar jag vinna tjugo kronor, men inget större än så länge ((jag vet att karma inte funkar på det sätter Earl tror, men jag tycker tanken är fin, Do bad things and bad things will happen to you, do good things and good things will happen to you)).

Är det nu man ska känna att man börjar åldras? Innan har man ju knappt känt sig en dag äldre mellan födelsedagarna, men nu när 25-strecket närmar sig börjar det bli lite läskigt. Vid 25 ska man ju ses som vuxen, eller? Jag kommer nog aldrig bli vuxen och det trivs jag med, men vad tycker människor omkring mig?

Skriva vettigt kan jag inte heller märker jag nu, hoppar hej vilt mellan allt, det finns minsann ingen röd tråd i mina blogginlägg!

Nu gick jag och hämtade min snusdosa och jag glömde direkt vad jag skulle skriva härnäst, åldern har tagit ett fast grepp om mitt minne också tydligen... Ååååååååh!

Och nu i slutet går jag igenom min blogg efter stavfel och andra grammatiska fel. Varför gör jag det? Det är min blogg, jag får skriva hur jag vill! Måste försöka sluta tänka på hur andra tänker om mig...

Ännu en gång, ingen röd tråd nånstans.