I am a prototype, never meant for mass production...

tisdag, oktober 21, 2008

Anders Friberg presenteras i samarbete med: Tågräls.

Nu när Lena har varit borta så tänker jag väldigt mycket. I kväll har det varit åldersnojja... Jag är snart 25!! Vad har jag uppnått på mina år? Det här är läskiga tankar... Jag har enligt 50-års regeln levt 1/4 av mitt liv... Hur mycket ska man ha gjort fram till 25.

Jag har flyttat hemifrån (Knappt, för jag bor ju fortfarande på samma ö, det räknas inte riktigt som att flytta hemifrån eftersom det är ca 20 minuter med bil hem till mina föräldrar)

vad mer...

Fan, jag gick runt och tänkte ut allt jag skulle skriva medan jag borstade tänderna, men nu när det ska skrivas är allt bortblåst...
Åh, nu fick jag huvudvärk också, som säkert är åldersrelaterad.

Har man 25-årskris? För jag har nog en...

Ska man börja satsa på en karriär i nåt yrke? Det hade varit kul att kunna säga att man är bäst på nåt och tjäna massor med pengar! Eller vill jag ha ett liv som är lite svårare men fyllt av upplevelser och nya platser där jag kan berätta och visa allt häftigt jag sett och gjort? Att kombinera de båda går säkert, men det känns samtidigt som att då får man bara lite av de båda, en lagom svenssonväg... Jag tror inte jag vill välja svenssonvägen i mitten. Vi svenskar är rätt tråkiga... Ständigt detta lagom.

Haha, jag började nog bli för gammal redan när jag var 11-12 nånting, det var då alla mina sjukdomar ploppade upp; 11-12 Reumatism, 13-14 psoriasis, 17-18 nån form av MS... sen är det dimmigt, ehm, tja, mellan 20-24 Tsetses(?) syndrom, samt ett knasigt vänsteröga som jag ser sjukt dåligt med.

Undrar vad karma vill ha sagt med allt det? Jag har ju tur i kärlek i alla fall, och ganska mycket tur i spel (köper jag en tia-lott så brukar jag vinna tjugo kronor, men inget större än så länge ((jag vet att karma inte funkar på det sätter Earl tror, men jag tycker tanken är fin, Do bad things and bad things will happen to you, do good things and good things will happen to you)).

Är det nu man ska känna att man börjar åldras? Innan har man ju knappt känt sig en dag äldre mellan födelsedagarna, men nu när 25-strecket närmar sig börjar det bli lite läskigt. Vid 25 ska man ju ses som vuxen, eller? Jag kommer nog aldrig bli vuxen och det trivs jag med, men vad tycker människor omkring mig?

Skriva vettigt kan jag inte heller märker jag nu, hoppar hej vilt mellan allt, det finns minsann ingen röd tråd i mina blogginlägg!

Nu gick jag och hämtade min snusdosa och jag glömde direkt vad jag skulle skriva härnäst, åldern har tagit ett fast grepp om mitt minne också tydligen... Ååååååååh!

Och nu i slutet går jag igenom min blogg efter stavfel och andra grammatiska fel. Varför gör jag det? Det är min blogg, jag får skriva hur jag vill! Måste försöka sluta tänka på hur andra tänker om mig...

Ännu en gång, ingen röd tråd nånstans.

Toots & The Maytals - Pomps and Pride

Jag har sett alldeles för mycket på My name is Earl. Jag har till och med odlat mustachen... Jag försöker vara så snäll och trevlig jag bara kan hela tiden.

Nu gäller det bara att köpa en trisslott och vinna 25000 i månaden i 25 år. Karma borde vara på min sida nån gång kan man tycka?

Skulle karma nu hjälpa mig och jag vann alla dessa pengar hade jag utan tvekan slutat plugga och flyttat till ett varmt land, gärna en liten ö. Där i min drömvärld hade jag varit DJ på nån liten klubb om nätterna, gärna utomhus på en strand. På dagarna hade jag surfat, surfat, surfat och legat i en hängmatta under en palm med en bra bok och nån fancy drink i ett kokosnötsglas mellan surfen... Låter inte detta underbart?

Boende då? Hade jag haft ett plåttak över min hängmatta hade jag varit glad. Jag hade dessutom varit kompis med alla innevånare i den lilla staden. Hjälpt dom bygga staket, kanske måla om huset, fälla ett träd eller nåt. När folk går förbi mig och hälsar ska dom tänka "Där är den där utländska killen som bara kom hit en dag, han är snäll!"... Mmm Magiskt...

Men detta lär ju aldrig ske tyvärr. Som tur är kan jag ju alltid drömma mig bort till min andra lilla ö där jag en vacker dag vill bo.

Jenny var här en sväng. Spelade lite vinylskivor, kollade Färjan (VÄLDIGT konstig programidé imo...) och lånade mitt ljudkort.

Jag saknar min Lena jättemycket, jag har städat halva dagen för jag vill att det ska vara så fint som möjligt när hon kommer hem om 3 dagar, förhoppningsvis håller min städlust i sig så länge att det är fint även när hon kommer hem. Men det kommer vara fint här. Hoppas hon blir glad. Jag tycker om att göra min Lena glad!

Men
nu sitter jag ensam här i min grå vardag. Alla skolarbeten ger mig magknip och imorgon måste jag gå upp tidigt för att gå på en föreläsning som inte intresserar mig, men jag måste lära mig för att kunna avsluta de här kursen.

Snälla karma, gör så jag vinner en drös pengar på nåt sätt. Man kanske skulle skicka brev till Gud eller Tomten som barnen gör i de roliga böckerna? -"Kära tåmmten. Föra året fik jag bara mjuka paket. jör inte om det!" tidlös klassiker som är lika rolig var gång!

Nä. nu får det vara nog. Tillbaka till After Effects och göra sin uppgift...

(Rubriken är bästa låten just nu, lyssna på den på youtube eller nåt och tänk er in i min drömvärld, mmmm)

EDIT: Nu såhär nån dag efter jag skrev detta så har min vän Poetrus läst mitt inlägg och jag fick ett sms med texten: "Varför går jag här i Uppsala för att lära mig säga vad jag heter på kinesiska, när jag vill ut och resa, surfa och klättra? Det skulle jag säkerligen lära mig mer på. Det skulle vara utbildning med livskvalitet!" Mycket vist sagt av Poetrus! Jag blev faktiskt lite rörd... Livskvalitet är ett fint ord.

måndag, oktober 20, 2008

Ett gott skratt förlänger munnen.

Detta har min helg bestått av... Motorcyklar. Tre leriga dagar i skogen i det mörkaste Småland.
Upp 06.30 varje dag för att filma första starten som oftast var kl 08.00. Frågan lyder hur DOM orkar 2 mil på en lerig, stenig, guppig, blöt och kall bana i 160 minuter?!Jag klarar knappt av en dag själv, fastän jag kör bil till de ställen jag ska filma på, sen går lite i skogen å tar kafferast lite när man känner för det... I slutändan är det dock ganska roligt, fast jag säger att jag aldrig ska göra om detta så hamnar jag där varje år igen. Som tur var så regnade det bara på nätterna denna gång (det brukar regna och blåsa 3/3 dagar...), det gjorde vistelsen mycket mer behaglig... Karma var med mig ;)


Min Lena är i Vitryssland, jag saknar henne helt mycket... Dumt att hon är borta nu när vi har fått helt nytt och fint golv! Det är mörkare än det förra och imiterar trä. Lägenheten blev så mycket fräshare nu! Men hon får se när hon kommer hem!

Snart är det dags för Halloween igen! Tänkte kanske vara DJ på Rindi med Håkon, men jag kom på att detta är en fest man inte bör missa. Det var tur att jag tackade nej, för jag hade glömt att jag lovat en kompis att vara DJ på hans 30-års kalas som ska hållas samma kväll. Så nu kan jag vara DJ och partajja samtidigt!